Förnamnets betydelse

Immannuel

Namnet Immanuel, som har sitt ursprung i det hebreiska namnet עִמָּנוּאֵל (Immanu'el), översätts till "Gud är med oss". Namnet har betydelse inom olika religiösa traditioner, särskilt inom judendomen och kristendomen. I bibliska texter förmedlar det tanken om gudomlig närvaro och skydd. Det symboliserar hopp och försäkran om Guds bestående gemenskap med mänskligheten.

Immanuel förekommer i historiska sammanhang främst inom den hebreiska bibeln (Gamla testamentet), specifikt i Jesaja-boken (Jesaja 7:14). Profetian förutspår födelsen av ett barn som ska bära detta namn som ett tecken på Guds löfte till Israels folk under turbulenta tider. Namnet blev särskilt framträdande inom den kristna teologin, särskilt i samband med Jesu Kristi inkarnation, eftersom det nämns i Nya testamentet (Matteus 1:23) för att beteckna uppfyllelsen av denna profetia. Under århundradena har namnet även antagits av olika kulturer och har förekommit i religiösa texter, hymner och liturgier.

I samtida samhälle används Immanuel som ett förnamn i olika kulturer världen över, ofta reflekterande religiös betydelse. Användningen sträcker sig över olika samhällen, med individer som bär namnet Immanuel i både kristna och judiska traditioner. Dessutom förekommer det i olika former, såsom Emmanuel, och är ofta inkorporerat i kyrknamn, organisationer och litteratur, vilket förstärker dess andliga konnotation. Namnet fortsätter att resonera med teman om tro, stöd och gudomlig närvaro i både personliga identiteter och bredare sammanhang.