Alla personer har två kopior av en mänsklig arvsmassa, en från varje förälder. Innan en förälders arvsmassa vidarebefordras till sitt barn, delas föräldrarnas två kopior av arvsmassan och rekombineras i en slumpmässig process. En av dessa kopior väljs slumpmässigt och överförs till barnet, såsom visas i figur1. (Observera att dessa illustrationer är en förenkling av processen, arvsmassan eller genomet består av miljarder bokstäver och vanligtvis finns det dussintals kombinationer.)
DNA som ärvs av syskon
Den slumpmässiga överföringen som uppstår när barnet ärver DNA från föräldrarna är olika varje gång och kromosomen som barnet får är helt slumpmässig. Så din bror eller syster har alltid ett annat DNA än du.
Till exempel, om en syster och bror tar ett DNA-test, kommer de att ha långa avsnitt med samma DNA-bokstäver. Vi kallar vart och ett av dessa segments för en DNA-matchning (se Figur 2). Ibland har syskon överensstämmelser i de blå och röda delarna på sina kromosomer, ibland bara på de blå och ibland bara på de röda.
DNA som ärvs av kusiner
Låt oss nu titta på hur DNA skulle föras vidare till kusiner (tvåmänningar). Figur 3 visar DNA-matchningar mellan två kusiner. Kusiner (som delar antingen far- eller morföräldrar har inga andra gemensamma förfäder) kan bara ha DNA-matchningar på ett av kromosomparen. Det är viktigt att notera att kusiner delar mindre DNA än syskonpar. Mängden DNA som individer delar är det som hjälper oss att uppskatta deras släktskap.
I figur 4, kan du se hur DNA vidarebefordras till avlägsna kusiner. Alla tre avlägsna kusiner härstammar från två gemensamma förfäder. Men för att dessa avlägsna kusiner ska ha matchande DNA, är det inte tillräckligt att de har ärvt en del DNA från en gemensam förfader, de måste ha ärvt samma DNA. Kusinerna C och D har en matchande DNA och det har även kusinerna D och E. Kusinerna C och E har dock ingen matchande DNA, enbart utgående från DNA kan man inte se något släktskap.
Som du kan se, efter många generationer överförs bara lite DNA från en gemensam förfader vidare. Faktum är att eftersom rekombinationsprocessen byter ut hela sektioner av DNA och de DNA-delar du ärver är slumpmässigt är det möjligt att du kanske inte har ärvt något DNA alls från några av dina förfäder. Tabell 1 visar hur sannolikt det är att du har ärvt DNA från en avlägsen förfader. Ju fler generationer som finns mellan dig och din förfader, desto mer sannolikt är det att du inte har ärvt något deras DNA.
| En generation från varandra | Sannolikhet att DNA ärvts |
|---|---|
| 1 | 100% |
| 2 | 100% |
| 3 | 100% |
| 4 | 100% |
| 5 | 100% |
| 6 | 99.99% |
| 7 | 99.5% |
| 8 | 96% |
| 9 | 84% |
| 10 | 64% |
För att du ska få en DNA-matchning med någon måste samma del av DNA ha förts vidare till er båda. Eftersom DNA-rekombination är en slumpmässig process, är det fullt möjligt att ingen gemensam DNA ärvs av er någon av er. Tabell 2 visar hur sannolikt det är att du och en kusin delar DNA.
| Släktskapsförhållande | Sannolikhet på en DNA-matchning |
|---|---|
| Syskon | 100% |
| Kusin | 100% |
| Syssling/tremänning | 100% |
| Brylling/fyrmänning | 98% |
| Pyssling/femmänning | 71% |
| Sexmänning | 32% |
| Sjumänning | 11% |
| Åttmänning | 3.2% |