Vem var Rosalind Franklin?

Rosalind Franklin var en forskare vars arbete bidrog signifikativt till en av de största upptäckterna i modern vetenskap: DNA-strukturen. Men Rosalind Franklins arbete med DNA och hennes bidrag till upptäckten av den dubbla helixen förbisågs till stor del under hennes livstid. James Watson och Francis Crick fick, tillsammans med Franklins kollega Maurice Wilkins, 1962-års Nobelpris för deras upptäckt av DNA-strukturen. Rosalind Franklin innefattades inte i priset, då ett Nobelpris bara kan delas av tre levande forskare.

Hur kom Rosalind Franklin att bidra till upptäckten av DNA-strukturen?

Watson och Crick var inte ensamma i deras strävan att upptäcka DNA-strukturen. Duon, som var baserad på universitetet i Cambridge var i en kapplöpning mot den berömde vetenskapsmannen Linus Pauling och hans kollegor vid California Institute of Technology, ”Kaliforniens tekniska högskola”. Även om Watson och Crick inte samarbetade direkt med Rosalind Franklin, var hennes expertis och röntgendiffraktionsbilder av kristalliserat DNA av avgörande vikt för att hjälpa dem att lösa mysteriet med DNA:ts struktur.

Watson och Cricks strävan att upptäcka DNA:ts struktur inleddes med deras allra första möte under sommaren 1951. Deras första försök att lösa DNA-strukturen den hösten var ett misslyckande. Den DNA-struktur som de föreslog bestod av tre strängar av DNA arrangerade i en helix, en spiralformad struktur med fosfater i centrum.

Enligt uppgift delade de sin modell med sina Cambridge-kollegor Maurice Wilkins och Rosalind Franklin, och Franklin var starkt kritisk. Alla positiva joner i helixens kärna skulle vara omgivna av vatten, påpekade hon. De skulle med andra ord vara neutrala och därmed inte kunna hålla samman fosfaterna.

Eftersom DNA suger upp en betydande mängd vatten, skulle fosfatgrupperna sannolikt vara på utsidan av DNA-molekylen, inte på insidan som Watson och Cricks tresträngade helixmodell visade.

Allt annat än imponerad av deras modell, satte Sir William Lawrence Bragg, chefen för Cavendish-laboratoriet där Watson och Crick arbetade, duon i arbete med andra projekt. Crick gick tillbaka till sitt arbete med proteiner, och Watson fick ta hand om den kristallografiska studien av tobaksmosaikviruset. Även om de officiellt togs bort från sökandet efter DNA-strukturen, fortsatte Watson och Crick att diskutera problemet.

I februari 1953 verkade Linus Pauling, tillsammans med sin kollega Robert B. Corey, ha vunnit loppet med publiceringen av deras papper, "En föreslagen struktur för nukleinsyror." Watson och Crick var tillintetgjorda – tills de insåg att Paulings nyligen publicerade tresträngade modell hade många av samma felaktigheter som i deras kasserade modell och kunde därför inte vara korrekt.

När Paulings misstag blev uppenbara, tog Bragg tillfället i akt att sätta Watson och Crick tillbaka i arbetet för att på heltid ägna sig åt frågan om DNA-strukturen. Även om Watson och Crick var entusiastiska, var de i huvudsak förvånade.

Ett stort genombrott kom när Watson och Crick, och detta utan Rosalind Franklins kännedom, fick tillgång till hennes forskning – en rapport som skrevs för det medicinska vetenskapsrådet om DNA-strukturen, erhållen av Crick genom Max Perutz, hans avhandlingshandledare.

Watson och Crick fick också till gång till Franklins röntgendiffraktionsbilder av kristalliserat DNA. Det mest anmärkningsvärda var kanske den bild, känd som "Fotografi 51", som Franklins doktorand Raymond Gosling överlämnade till Maurice Wilkins.

Kombinationen av Rosalind Franklins bilder, som tycktes bekräfta den spiralformade DNA-strukturen, och hennes kristallografiska beräkningar visade sig vara avgörande för att hjälpa Watson och Crick att lösa mysteriet med DNA-strukturen. Watson och Crick publicerade sina fynd om den dubbla helixen i ett papper med titeln "En struktur för Deoxiribonukleinsyra" i april 1953.

Vad gjorde Rosalind Franklin härnäst?

I mars 1953 lämnade Rosalind Franklin King's College för Birkbeck College, för att leda deras röntgendiffraktionsstudier på växtvirus, med särskilt fokus på tobaksmosaikviruset (TMV). Watson och Crick publicerade deras uppsats som beskriver den dubbla helixmodellen månaden därpå, i april 1953.

Trots att Franklins arbete visade sig vara nyckeln till att hjälpa Watson och Crick att utforma sin modell, innehöll deras papper endast en enkel fotnot som tillstår att de var "stimulerade av en kunskap om den allmänna karaktären" av det opublicerade arbetet och idéerna från Dr M.H.F. Wilkins och Dr R.E. Franklin och deras King's College kollegor.

Under sina fem år på Birkbeck College, publicerade Franklin 17 artiklar om virus. Hennes teams banbrytande arbete på molekylära virusstrukturer la grunden för strukturell virologi.

Under de sista åren av sin karriär, fick Franklin allt fler inbjudningar för att tala vid konferenser runt om i världen. Under 1954 och 1956, gjorde hon resor till USA, där hon samarbetade med andra forskare och etablerade kontakter runt om i landet. Medan hon var i USA blev hon inbjuden till världsutställningen i Bryssel 1958 för att skapa fem fot höga modeller av spiralformade och sfäriska virus.

Tyvärr fick Franklin inte leva tillräckligt länge för att se sina modeller utställda i Bryssel, då hennes lysande karriär tog slut på grund av cancer. Under sin resa till Amerika 1956, upplevde hon de första symptomen på vad som skulle komma att diagnostiseras som äggstockscancer senare under hösten.

Franklin fortsatte att arbeta i en imponerande takt samtidigt som hon genomgick flera operationer och remissioner. Hon ansökte också framgångsrikt om ett treårigt forskningsbidrag från USA:s folkhälsotjänst vid National Institute of Health. Det var det största bidrag som någonsin mottagits av Birkbeck, och hon bestämde sig för att använda medlen för att dechiffrera poliovirusets kristallstruktur.

Tyvärr var Rosalind Franklin oförmögen att se resultaten av sitt arbete med polioviruset, då avled av cancer den 16 april 1958. Hon var då 37 år gammal.

Efter Franklins död tog Aaron Klug, en forskare från Birkbeck College över hennes forskningsteam. Tillsammans med en annan forskare, John Finch, fortsatte han Franklins arbete med poliovirusets kristallstruktur. Deras papper, publicerat 1959, var tillägnat hennes minne. Aaron Klug tilldelades Nobelpriset i kemi 1982 för sitt arbete med uppbyggnaden av nukleinsyra-proteinkomplex, som han påbörjade med Franklin.