-

Ancestry

Minnet som källa
Av Donn Devine, CG, CGI

De flesta av oss lärde först känna vår släkthistoria genom våra föräldrar eller andra släktingar, genom att de antingen besvarade våra frågor eller gav oss information som de tyckte att vi borde känna till. Den här informationen hämtades undantagslöst från deras minnen, utan anknytning till något register eller memorandum. Det är den här sortens information som utgör själva hjärtat av släktforskning och basen för alla skriftliga släktregister.

Ihågkommen information är emellertid inte alltid exakt. För att utvärdera information från minnet som forskningskälla måste vi veta hur länge denna typ av information kan förväntas förbli sanningsenlig i ett enda minne eller i flera efterföljande generationers minnen.

I kulturerna före skrivkonstens inträde, som inte hade några skriftliga register, fanns institutioner och seder som bidrog till att bevara viktig information från det förflutna i minnet. Utan sådana inbyggda, kulturella traditioner lämnas vi i ovisshet beträffande hur mycket vi egentligen kan förlita oss på andra personers minnen.

Ett minnestest
Som ett första steg mot att utforska minnets praktiska gränser som källa till släktforskningsinformation i vårt registerberoende samhälle försökte jag mig på ett kort självtest, som jag även vill be dig genomföra innan jag berättar hur jag klarade mig. Här följer testet:

Steg 1
Ta ett ark papper eller arbetsbladet för familjegrupper och skriv, ur minnet, namn, datum och platser för födsel, vigsel och död för dina föräldrar, dig själv och dina syskon. Låt alla poster som du inte minns på en gång vara tomma.

Steg 2
Lista samma information för var och en av dina fyra far- och morföräldrar.

Steg 3
Utöka din lista genom att ta med namn, datum och platser för livshändelser för din make/maka, dina barn och deras makar samt dina syskons makar. Lämna de poster du inte minns tomma. Gör samma sak för dina eventuella barnbarn.

Steg 4
Gå tillbaka och ringa in varje informationspost som du skulle ha kunnat minnas långt innan du påbörjade en mer omfattande släktforskning.

Hur väl minns människor i allmänhet nyckelfakta om deras egen släkthistoria? För oss som delar ett intresse för släkthistoria är det lätt att minnas namn, platser och andra levnadsdata för våra släktingar. Trots detta avslöjade mitt eget minnestest följande om mig: 1) hur tidigt jag utvecklade ett varaktigt minne av livshändelser för mina biologiska förstagradssläktingar, föräldrar, syskon och barn, samt 2) hur mycket mindre pålitligt mitt minne var för händelser beträffande personer i en generation tidigare eller senare eller i sidolinjer, för att inte tala om mer avlägsna släktingar.

I Steg 1 fanns luckor i mitt minne, förutom exakta datum för mer nyliga dödsfall. I Steg 4 kunde jag ringa in alla ifyllda poster från det första steget som sådana som jag mindes från min barndom. Därefter ökade osäkerheten. I Steg 2 kunde jag lista namn och födelseorter för var och en av mina fyra far- och morföräldrar, som jag ringade in eftersom jag kom ihåg dem sedan min barndom, men i bästa fall var jag bara säker på årtalen för deras livshändelser – information som jag förvärvat under senare tids forskning, inte genom tidiga kunskaper.

Vad gäller mina barnbarn kom jag ihåg var vart och ett av dem föddes, men för att erinra mig födelsedatum och födelseår – ibland bara antingen det ena eller det andra – var jag tvungen att associera till andra händelser som stöd för minnet. För syskonbarnen hade jag svårt att pricka in alla sexton i rätt födelseordning inom deras familjer. Jag mindes platserna för några få födslar och vigslar, men inget av motsvarande datum. Jag hyser inga falska förhoppningar avseende mitt eget minnes pålitlighet och erkänner att jag använder register, memoranda och anteckningar flitigt, inte bara för släktforskning utan även för de flesta områden i mitt dagliga liv.

Det är utan tvivel så att vissa av oss är bättre än andra på att minnas saker och ting, däribland nyckelfakta om vår släkthistoria, men oavsett hur pålitliga våra minnen kan vara kommer de att uppvisa ett liknande mönster, förutom om något avbrott i släktskapen har inträffat. Vi kommer troligen att upptäcka att fullständiga minnen utan luckor bara avser information om oss själva och våra närmaste, vanligtvis föräldrar, syskon, make/maka och barn. När vi försöker erinra oss samma information om mer avlägsna släktingar får även de mest pålitliga av minnen svårt att plocka fram allt det som tidigare varit känt om dem.

Det kan vara så att en informant är utrustad med ett bergsäkert minne, men förutom vid särskilda omständigheter eller bevis som bekräftar en minneskapacitet över genomsnittet är det sannolikt att detaljer kring datum för släktingar bortom den omedelbara familjen inte är särskilt precisa och att det över huvud taget inte finns några minnen avseende platser, datum eller födelseordning för mer avlägsna släktingar.

De rätta frågorna
Nu när vi har en viss uppfattning om bristerna hos ihågkommen släkthistoria och de skillnader som uppkommer beroende på hur och när informanten först fick reda på en viss uppgift kan vi ställa några ytterligare frågor om information ur en persons minne och därefter göra en skaplig bedömning av hur väl den återspeglar verkligheten. Genom att erkänna att all information i alla register härstammar från någons minne, huruvida uppgiften registrerades när minnet var färskt eller långt efter den första kännedomen, kan vi använda samma frågor för såväl informationsposter i ett register som för uppgifter enligt en källas muntliga uttalande.

När du väl har fastställt att informanten var objektiv, utan skäl att medvetet ge en missvisande bild av ämnet, ska du besvara följande frågor avseende varje informationspost (”ja”-svar indikerar att det är mer troligt att källans minne stämmer överens med verkliga fakta än vid ”nej”-svar):

  • Gällde minnet något som inträffat nyligen eller registrerades uppgiften medan minnet var färskt?
  • Var informanten närvarande vid händelsen eller fick han eller hon reda på den i första hand?
  • Om informanten fick informationen från någon annan, handlade det då om källan eller en nära släkting, som t.ex. en förälder, ett syskon eller ett barn?
  • Kom informanten ihåg informationen sedan sin barndom?

När du väl har fastställt att inga fakta har förvridits kan två allmänna principer urskiljas: 1) ju snarare ett minne erinras eller registreras och ju närmare det påverkar informanten eller en nära familjemedlem, desto större är chansen att minnet verkligen motsvarar verkligheten och 2) information om oss själva och nära släktingar som vi kommer ihåg sedan barndomen är kanske inte något vidare nytt minne, men det brukar i allmänhet kommas ihåg, användas och förstärkas oftare än andra äldre minnen och det är därmed mindre troligt att det försvinner med tiden.

I praktiken
Den process genom vilken man kan fastställa den ursprungliga källan till information och dess tillförlitlighet kallas ibland för ”bevisanalys” eller ”bevisvärdering”. Även om detta låter respektingivande handlar det helt enkelt om att ställa de frågor som kan hjälpa oss att avgöra i vilken mån vi kan lita på en viss uppgift – särskilt när vi får motstridig information från en annan källa.

Vi kan se hur dessa principer tillämpas när vi tittar på informationen i en dödsattest. Dödsfallets datum, tid och orsak kommer från den behandlande läkarens nära minne och yrkesmässiga kunskaper, så de har en hög tillförlitlighet.

Poster med släktinformation om den avlidne är emellertid av varierande tillförlitlighet, beroende på hur nära informanten var kopplad till den avlidna personen. Födelsedatum, föräldrarnas identiteter och föräldrarnas födelseorter är sannolikt ganska tillförlitliga, om de tillhandahålls av någon av föräldrarna eller av den avlidnes syskon. Informationen är något mindre tillförlitlig om den kommer från en yngre släkting och avsevärt mindre tillförlitlig om informanten var en vän, granne eller affärspartner. Observera också att informationen i varje särskilt fall skulle kunna stämma fullständigt överens med fakta eller, om minnet sviker på grund av stressen i samband med ett smärtsamt dödsfall, vara en ren fantasiprodukt för att uppfylla utfrågarens krav på att få svar.

Hur bräckligt det än är, utgör minnet grunden till större delen av den information som släktforskning och släkthistoria bygger på, genom att minnen antingen registreras vid något visst tillfälle eller rapporteras direkt av informanten under en intervju. Om vi känner till de tecken som skiljer mer tillförlitliga hågkomster från mindre tillförlitliga sådana kan vi lättare undvika att bli vilseledda av information som kanske inte återspeglar verkliga fakta. Genom att ta oss tid att identifiera informationskällan, som kan vara en person eller annat, genom namn eller släktskap, kan vi med större säkerhet avgöra vilka minnesposter som motsvarar vad som verkligen hände och vilka som är opålitliga och därför bör förkastas.

Donn Devine, CGSM, CGISM, släktforskningskonsult från Wilmington, Delaware, är stadsadvokat och arkivarie för det katolska stiftet i Wilmington. Han är en före detta medlem av styrelsen för National Genealogical Society, för närvarande ordförande för dess standardiseringskommission, styrelsemedlem i Board for Certification of Genealogists® och administratör för Devine and Baldwin DNA surname projects (släktnamnsprojekt).

NYHETSBREV

Lär dig mer om nya samlingar och funktioner, få råd av experter, läs om andra medlemmars framgångar och mycket mera.
Prenumerera

NYHETSBREV FRÅN ANCESTRY

- juni 2011
- maj 2011
- april 2011
- mars 2011
- mars 2009
- juni 2008
- april 2008
© 2007-2016 AncestrySekretessfilosofiCookiesAllmänna villkorAdministreras av Ancestry Information Operations Unlimited Company